Gissa vad?!

What's inside you'll never guess. I'll give you a clue, it ends with an S..!! <3
=o)


Mållös...

Jag har varit med om mycket, sett mycket och hört mycket. Det är inte mycket som gör mig mållös längre och inte heller så rörd att tårarna faller utan ansträngning. Men igår tog min älskade mig med storm..

På grund av olika anledningar som vi kan gå in på en annan gång så tycker jag inte riktigt om att fylla år. Jag älskar när andra fyller år och att överraska folk men mindre när jag själv ska fylla år. Jag får liksom en klump i magen. Det brukar sluta bra i vilket fall som men det är liksom ganska skönt när min dag är över.

Gårdagen började ju med den uppätna väggen och brevet som jag bloggade om i förra inlägget. Sen var det en supermysig lunch med min älskade. Lunchen var äcklig men skit i det. Haha.. Jag fick världens finaste blommor.. En mega kompakt och skitsnygg bukett med allt möjligt.. Dock dåliga florister som packat blommorna så mkt så de kommer inte kunna slå ut utan de kommer bara dö. Men fin är den.. <3 Och såå stor att den tar liiite för mkt plats.. haha..




På lunchen sa han att han hade överraskning till mig när vi kommer hem. Att han ska göra lite saker och att jag inte fick fråga eller ens vara hemma. Hundarna fick inte heller vara hemma och mamma fick inte vara på plats. Jag fick inte ställa några frågor för han är dålig på att inte avslöja sina överraskningar. Han bad mig göra en sak och jag ställde så klart motfrågor. Haha.. Hela eftermiddagen funderade jag på vad det kunde vara.. Bollade idéen med min kund och hon trodde det var att han skulle sätta upp en strippstång och att han tagit stripplektioner.. Eftersom han sa att ingen fick vara hemma inte ens hundarna.. hahaha.. Asså jag dog lite där..

Väl hemma så skulle vi äta en superduper god middag hos mamma. ÄNTLIGEN GOD MAT. Min lunch var ju allt annat än god. Sen blev jag så fruktansvärt trött att jag itne visste vart jag skulle ta vägen. Jag somnade på soffan hos mamma och efter drygt en timme fick jag komma hem. Jag öppnar dörren och möts av detta..



Han hade gjort en gång med ljus och rosenblad som ledde till sovrummet.

 

På sängen hade han lagt ut en handduk för att förbereda min helkroppsmassage. Strött ut rosenblad och gjort ett hjärta med rosor i mitten och stenar med budskapsord. Ja ni ser själva. Plus min sista present då som också ligger på sängen. Jag har ju redan någon vecka innan fått världens finaste örhängen jag skall visa en annan dag när jag har en bild. Jag tyckte det räckte men det tyckte inte han. Så jag fick verkligen en födelsedag HELA dagen. Jag blev helt mållös och redan när jag öppnade dörren så kände jag hur mitt hjärta slog och när jag kliver in i sovrummet och förstår allting mycket bättre och han står där med vars ett glas vin och en super mysig musik i bakgrunden så rann tårarna nerför mina kinder. Jag blev mållös.. Och chockad av lycka..

Jag var inte ledig. Jag var inte på resa. Jag fick inte presenter värda hundra tusen. Många glömde min födelsedag. Jag fick ingen tårta. Det var inget hej dundrande firande med tusen människor, presenter och sprit. Det var inte 100 rosor och en massa andra blommogram. Ingenting var som det brukade.

MEN jag hade världens födelsedag iallafall. Jag spenderade en lugn men super mysig dag med min älskade, min mamma och mina djur.. Alltså min familj som är allt jag behöver och som jag älskar över allt annat. När jag var liten fick jag höra att din familj inte är din familj utan man väljer sin familj när man blir äldre. Jag har aldrig förstått förrän på senare år. Blod är INTE tjockare än vatten.  


Kärleksbrev...

img_6807 (MMS)

Min födelsedag kunde inte börjat bättre. Jag sov ganska gott inatt vilket jag inte har gjort på några veckor. Sen lyckades min kära för första gången inte väcka mig när han steg upp. Sen vaknade jag av något sen smög han in och grattade mig och kramade om mig. Det var så mysigt att vi inte ville gå upp så vi låg och bara myste i ngn timme. Tiden bara sprang iväg. =( Sen åkte han till jobb och jag stannade kvar en stund till, en lite för lång stund. Hörde Demon yla och ha sig men jag orkade inte bry mig. Vilket jag sen ångrade. Fluff kom in och väckte mig och tyckte jag skulle följa med ut. Tänder i hallen och i födelsedagspresent av Fluff och Molle får jag att de har bitit av en del av väggen och en del av listen. VARFÖR lyssnade jag inte på DEMON och förstod att något var fel. Jag var så trött att jag trodde han bara ville störa sig.. hahaha.. Blev nästan superarg men sen vände jag mig om efter hundarna och hittade världens finaste kärleksbrev så istället för att bli arg blev jag tårögd. Hahaha.. Blev också lite förvirrad och trodde jag fyller 23 idag. Jag fyller faktiskt 24 men det håller vi tyst om. När jag var liten sa jag att jag bara fyller 23 år när jag blir stor sen ska jag inte fylla år mer. Så det så. =)


Kalas I Förskott

img_6807 (MMS)

Asså min blogg är såååå skum. Nu helt plötsligt bara för jag gnällde så kommer mina mms blogg fram men det är bara till att tacka och ta emot. Igår hade min kära kollega ett kalas för mig iförskott eftersom hon inte är på plats idag. Jag var på nedanvåningen och höll på med mitt pluggande och mailade till min lärare och hon var på ovanvåningen och donade utan min vetskap. När jag kommer upp så håller hon en sån inomhusraket mot mig och ska avfyra den men det gick inte. OCH TUR VAR DET. För det stod sen med FETA bokstäver att man inte ska sikta på folk. Hahaha.. Hon hade blåst upp fina pattaballonger. Sugrör i glasen. Girlanger. Och istället för äcklig gräddtårta fick jag MACRONER.. Mmmm.. Och en jättefin present. Hon tyckte det var svårt att handla till mig så fick råd av min käreste. Så det blev ett långt nattlinne. Nu när jag blivit så fet så passar ingenting och alla mina sov t-shirtar har krymt. Haha.. Så jag sa att jag ville ha det men har inte haft tid och köpa så nu fick jag ett supermysigt.. Hon sa att det var mega svårt o hitta ngt fint. Det mesta var så tramsiga saker på. Och det som var mega fint var alldeles för sexigt så det kändes fel att HON skulle köpa det till mig. hahaha.. =o)


Den Där Magkänslan...

Den där magkänslan som aldrig har fel. Den har varit lite orolig i några dagar sen i Lördags bara var den extrem med signaler. Och det känns som det bara blir värre och värre. Jag vet inte. Det kan vara överkänslighet och sådär men den har aldrig fel så därför måste jag se upp. Det känns ganska jobbigt att känna så när man inte vet vad det är riktigt. Man har sina misstankar och det är inga roliga sådana. I slutändan är det man själv som alltid skyddar en själv så man måste vara rädd om sig.
Jag har sedan länge varit ganska utmattad och känner att jag mer än någonsin behöver andas ut och bara vara. Som just nu när jag känner som jag gör så blir det bara värre när jag mår som jag mår. Jag saknar dessutom det där med att bara kunna ta telefonen och välja ett namn på senast uppringda, ett namn på senast uppringda som står mig väldigt nära. Bara få gråta ut och kräka ut mina innersta känslor som är gömda så långt långt inne att inte ens jag kan hitta det ibland utan det är även en fasad för mig själv.
Men just nu känns det som om jag inte har det längre, de speciella namnen på senast uppringda. De som jag har runt omkring mig är inga jag delar ALLT med. Utan de jag delar ALLT med är försvunna. Antingen för att livet har tagit andra vägar och de är långt borta eller så är det för att JAG valde en väg och stötte bort alla, eller valde bort alla.
Jag är den sista som är perfekt och jag har gjort massor med misstag. Det största misstaget i mitt liv gjorde jag för lite mer än ett år sedan. Varje dag ångrar jag den dagen och de misstaget. Jag ångrar mig annars aldrig utan ser till att lära mig istället. Men jag ångrar mig. Jag har försökt gå vidare och låta det vara men det äter upp mig innifrån.
Jag kom in i en storm och valde en väg i livets färdriktning som rörde om allting. Jag skrev om mitt öde på något sätt. Jag ångrar inte vägen jag valde för jag älskar denna människan så otroligt mycket. Men jag kunde ha gjort det på andra villkor och andra vägar.
I hela mitt liv har jag tagit det lugnt fram och inte rusar in i saker utan tänker mig två gånger om. För första gången gjorde jag inte det. Jag rusade fram i allting och jag ångrar ingenting. Det jag ångrar är att jag sårade någon annan så fruktansvärt mkt och förlorade allt. Jag tänkte bara på mig själv och på fjärilarna i magen och struntade totalt i allt annat. Den enda människan som ALLTID funnits för mig OAVSETT vad.
Vi var alltid bästa vänner oavsett vad. Även om vägen jag valde var en annan än planerad hade vi kunnat lösa allting och bygga en ny vänskap. Men jag förstörde allting. Jag blev en annan människa och jag hade förändrats. Tills det sämre. När sanningen hann ikapp mig skämdes jag så otroligt och förstår att mina allra allra bästa vänner inte står på min sida. Även om jag vet att om jag ringer och behöver så finns de. Men jag har inte mage till att göra det. Jag kan inte låtsas som ingenting har hänt eller låtsas som att allting kommer bli bra. För det kommer det inte.
Det sägs att lika barn leka bäst och så är sanningen också. Vi är så otroligt lika och är vi inte så förstår vi varandra. Därför var mina vänner mina vänner. Därför vet jag att de fungerar likadant. Har jag en gång blivit sviken så finns det ingen återvändo. Detsamma gäller för min del hos dom.

Det Försvann...

Jag fattar inte men när jag ska blogga från mobilen så försvinner det till min gamla blogg. Det har fungerat innan men nu funkar det inte och jag gör på exakt samma sätt så säg inte jag gjort något fel.=) Iallafall så kommer det här från lördagens tvättkaos.
Har tvättat hela dagen och mår inte så bra. Sovit dåligt hela veckan pga mardrömmar. Sen har jag ngt nog i kroppen som inte riktigt vill bryta ut. Skit jobbigt o vara halvsjuk. Vi köpte en massa nya påslakan och örngott för ett tag sen så det var massa massa tvätt plus den ordinarie. Tur jag hade världens bästa team som hjälpte mig med sorteringen. Haha.. Not.. Kolla noga på bilden. Ser skit roligt ut när Molle drar i Fluff.. Sen flög han bakåt men det hann jag inte fotta..


Long Time...

Jag verkar inte få tillbaka min blogglöd. Hur jag än försöker hur jag än förändrar så fungerar det bara en liten stund sen ger det vika igen. Men verkligheten är väl den att nu när jag inte får betalt för att blogga så är jag inte så sugen längre och det är inte min prio nummer ett. Haha. Skojja bara. Jag slutade ju när jag låg på topp FAST jag fortfarande hade betalt. För andra saker dök upp i livet som hade större betydelse. Men jag började för min egen skull och har lovat att fortsätta för min egen skull också.
Lördag och jag är uppe med tuppen halv sju. För att tvätta. Mindre mysigt. Klockan är tjugo i åtta och jag har redan hunnit ha tre utbrott för Fluff är ett super psyko idag. Psyko är han alltid men idag väldigt super duper och jag mår inte bra, håller på att bli sjuk så det är det SISTA jag orkar med. Men ja han är duktig på att välja rätt dag.
Förresten så får jag panik när jag ska tvätta. HATAR att gå i källare själv. Innan har jag aldrig någonsin befunnit mig i källare själv men någon gång ska man väl försöka face the fear? Men den går inte så bra. Jag tittar bakom mig tusen ggr och inbillar mig en massa skumma saker. Gör inte saken bättre att alla jävla äckliga kryp har hittat in dit så det är invasioner av feta äckliga spindlar och en hel svärm med myggor. När jag svängde höger i 190km/timme så störde jag väl deras skönhetssömn för alla börja flyga rundor. Fan det var så jävla äckligt. Måste sluta nu det kryper i hela min kropp. Bläääää....

RSS 2.0