Enough Is Enough...

Det är helt otroligt hur saker och ting kan lugna sig lite för att helvetet sedan ska byta loss. Det är också helt otroligt vad en människas foderlucka kan ställa till med och jisses va folk älskar att krydda och lägga till och förstöra ännu mer. Gottar sig i andras olyckor. Det jag blir mest förbannad över är att dom faktiskt lyckas. Jag har varit tyst ganska länge och bara försökt bli av med allt jävla skit men alla har en gräns och min är nådd för längesen men nu har det runnit över så pass mycket att jag kan inte bara lägga ner allting. För mig har det alltid varit allt eller inget. Nu är det på liv och död allt eller inget. Jag är så förbannad att det finns inga ord. Mest är jag nog besviken att jag gång på gång blir blåst och överkörd för jag är så jävla blåögd och tror att det finns goda människor. Jag verkligen tror att det är bara barnfasoner och vissa saker växer man ifrån. Men det spelar fan ingen roll om man är så pass gammal att man är döende, det är lika roligt att snacka skit och förstöra. Hoppas denna människan är gammal nog iaf att stå för det hon har sagt och åstadkommit för i helvete vad jag ska skapa. Ät upp mig för min blåögda sida men när jag öppnar ögonen så skulle man nog hellre önska man vore på en annan planet eller helst död.
Jag är så jävla trött på att jag konstant blir drabbad av en massa skit för att jag är så jävla dum i huvudet och tror gott om folk. Jag har människor runt omkring mig som är genomgoda. Jag behöver inte fler. Jag har lovat mig själv att aldrig tycka illa om folk förrän det bevisas. Men det funkar inte. Mitt hjärta är alldeles för rött. Så från och med nu får jag istället tro att alla är psykopater tills de bevisar att de inte är det. FÖR DET FINNS FAN INTE EN JÄVEL SOM ÄR DIG TACKSAM NÄR DU LIGGER NER FÖR ATT DU VAR SNÄLL OCH SKULLE HJÄLPA DOM UPP!!!
För varje dag som går och för varje händelse som sker så får jag upp en massa aha om att saker och ting har ett mönster. Även om det ibland faller ur mönstret lite så har alla människor och saker o ting ett mönster. Och om jag bara hade lyssnat och gjort som alla andra gjort så hade jag sluppit detta. Men jag vägrade tro att sanningen var så mörk och ond. Men så är det tydligen. Antingen har du lyckats eller så är du misslyckad. Målet beror på vilken väg du väljer och jag tänker gå tillbaka till min gamla väg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0